Stärkta med rejäla kvantiteter av Helgessons avgångsbubbel står vi nu redo att på självaste nyårsafton 2013 avsluta det projekt som tog rejäl fart 2012 och som går under namnet Ursäkta var är kriget?
Ett projekt som innefattar en unik historiebok om Karlskrona, en sarkastiskt blogg, en Facebookgrupp, en Facebooksida, ett twitterkonto, en fest, ett medborgarförslag och ett antal stormar i de lokala medierna.
Samt ettusen sålda böcker!
Vi gör det - vår vana trogen - med en sanningsenlig redogörelse av detta enastående projekt där vi listat de tio mest spännande händelserna som uppstått i samband med boken och bokfesten.
10. Kjell Hobjer och Sven-Erik Olsson röker tillsammans
Foto: Stefan Andersson
Det synnerligen omaka paret - konstnären/trombonisten från Överluleå och den hårfagre plåtbankaren från norra kommundelen - fann snart varandra och hamnade i samspråk över ett par Winston (extra long) i samband med boksläppet. Ett sällsamt vackert möte, en osentimental förening av den lokala arbetarklassens finest. Ett diskbänksrevolutionens giganternas kamp på en stentrappa utanför en utställningslokal.Vi glömmer aldrig. De glömmer nog inte heller.
9. Christian "Rättelsen" Hylse recenserar en bok
Han skrev och han tyckte, han vevade och han sågade. Frågan som dock fram till i dag kvarstår är: läste han? Inte nog med att recensionen var så nerlusad och marinerad med sakfel att rättelsen tog större plats än själva huvudtexten - så sent som på fjolårets sista dag saknade proffstyckare Hylse fortfarande kunskaper om vilka som egentligen skrivit boken han nyss uttryckt tvärsäkra åsikter kring. Svaret från recensenten? En ny rättelse - förstås...
8. Fredrik Thomasson tatuerar en vad
Den gränslöse mediapajasen Fredrik Thomasson ville så gärna livstidsmanifestera sin komplicerade relation till KHK:s dåvarande klubbchef Mats Johansson att han tatuerade in Johanssons transvestitförställda ansikte på vaden.
Foto: Stefan Andersson
Nyheten fick riksspridning. Tre månader senare fick Johansson sparken. Thomassons tatuering är sannolikt inte lika lätt att göra sig av med - och som om det inte vore nog med det: det ansträngda förhållandet Johansson//Thomasson fick nytt bränsle när den tatuerade varianten offentligt öste komposterade rykten och anklagelser över den stackars ex-sossen. Fortsättning på en gladiatorscen utanför isen lär följa.
7. Paul Melén ringer en kulturchef
Den före detta Farmenprofilen - mannen som i fånig hatt på allvar undrade om man "kunde mjölka en gris" - ville förstås till varje pris stjäla uppmärksamheten också från en fest han inte ens perifert hade med att göra. Sagt och gjort. Rättshaveristen/poeten/musikern/konspiratören/antikvitetssamlaren/världsförbättraren ringde kulturchefen Annika Eklund i samband med den pågående Bokmässan i Göteborg för att upplysa henne om det orimliga/sanslösa/vanvettiga i att - till tre överbetalda och talanglösa vuxenmobbare - subventionera dygnshyran för (en annars) ödslig lokal. Dessvärre nappade inte ens "Rättelsen" Hylse på den lortiga kroken utan Melén fick snart återgå till den egna lanseringskampanjen för privat världsherravälde.
6. Bitter kulturtjänsteman river affisch
Personerna på bilden har inget med kulturtanten att göra.
Allt var som bäddat för en frejdig och trivsam tillställning. Då kastade en av kommunens (många) kulturtanter omdömet på Bubbetorp och slet gladeligen ner ett antal specialdesignade löpsedlar som författarna hade den dåliga smaken att tejpa upp på en enslig vit inomhuspelare. Budskapet och färgen och formen störde, enligt kulturtjänstemannen, den samlade bilden/balansen (mer kulturkorrekt uttryckt) av den textilutställning som parallellt pågick i lokalen. Ännu en gigant i servicesektorn.
5. Magnus Berg trycker en tröja
Foto: Stefan Andersson
Den trivselrunde motor- och hundentusiasten (ja, ni hör ju redan här vilken tokstolle vi talar om) Magnus Berg köpte inte bara fem böcker. Han hade dessutom tryckt upp en egendesignad tröja inför släppfesten - ett initiativ han var mycket belåten med fram till dess att han insåg att han omnämnts i två kapitel! Hade kunnat sitta vid samma bord som Hempo om inte batteristen - efter den ljumma försittningen på den lokala pizzerian - drabbats av akuta ryggsmärtor, något som 1) hindrade honom att ta plats vid det bokade bordet men 2) inte hindrade honom från att, enligt vittnen, lodrätt smyga omkring utanför festen för att "räkna in" antalet festdeltagare och sedan självbelåtet och skadeglatt rapportera fiaskot till agent Melén.
4. Martin Hult bjuder på fika
Sätten att närma oss våra intervjuoffer har varit många och högst varierande. För att ingjuta mod och skapa förtroende för de personer som bidragit till innehållet i boken fick vi stundtals ta till vad som skulle kunna beskrivas som okonventionella metoder. Ett exempel var när Martin Hult ringde Marianne Johansson, mer känd som Mamma Champis, för att föra ett förtroligt samtal om hennes son Conny, död sedan 1992. För att få Marianne att öppna upp sitt innersta bestämdes det att det skulle bli ett personligt möte hemma hos Moder Champis i Galgamarken. Därför åkte Martin hem till henne beväpnad med två Budapeststubbar och en äppelmunk under förespegling att föra ett ärligt samtal om livet på samhällets skuggsida när den egentliga föresatsen var att få fram så många och snaskiga detaljer det bara gick om det alkoholiserade bollgeniet Champis. Detaljer som blev ett av bokens mest uppskattade kapitel och en fin levnadsteckning över en underhållande karlskronit.
3. Jan Lennartsson vägrar sjunga en sång
Foto: Stefan Andersson
I boken kan man läsa om hur moderaten Jan Lennartsson, i egenskap av reklambyråchef 1997, berikade världen med en specialframtagen julsingel. Vi ansåg att denna kulturgärning gett så många ringar på vattnet att den förtjänade att uppmärksammas också på releasefesten i september. För att skapa ett mervärde tog vi fram en specialskriven text vars bärande delar kan sammanfattas:
"Jag såg Liedholm kyssa Platow, jag
Tänk om Drottning Brunsberg kommit då
jag hade gömt mig i en vrå och knappast vågat titta på men det gjorde mig så upprymd att jag ställde mig på tå..."
Av någon anledning (sannolikt på grund av höstens förestående interna moderatkrig alt. Lennartssons planerade Thailandssemester) valde Hästöhögerns egen kalashatt att avstå. Så här i efterhand bör beslutet nog betraktas som både klokt och rimligt. Själv gav han dock i efterhand följande festliga förklaring: "Det var helt enkelt för många kommunister på plats. Jag kände mig i underläge." (Ett otippat utlåtande från en näringslivsprofil som fram tills dess förknippat offentliga sångframträdanden/kulturupplevelser/kvalitativa musikevenemang med snapsvisor på just Platows privata kräftskivor alt. rosévinsdränkta Tommy Nilsson-konserter på Aspö).
Och på tal om Platow - ni minns väl vår pressrelease...
2. Hempo Hildén kräver fem lax plus moms, my friend
Det stod tidigt klart att den i boken omskrivne batteristen Hempo Hildén ställde sig positiv till att medverka som gäst på bokens releasefest. Som lokal profil och samhällsdebattör/visionär/hotellfrukostkonnässör kunde Henrik (jo, han heter så egentligen) inte missa detta tillfälle att glänsa och sätta internationellt pynt på den annars sövande tillställningen. Dock påverkades han av intrycken från mindre nogräknat byfolk som hävdade att boken 1) innehöll ren mobbing och 2) skulle göra författarna rika som troll. Detta utan att sagesmännen (Hylse/Melén/Hildén) hunnit/orkat läsa boken (då den ännu inte officiellt var utgiven) och utan att en enda bok finns till salu på marknaden. Men Hildén ville vara med ändå. Trots kritiken. Trots att han uppges ha hört från någon som antytt att en kusins sysslings läskunnige hundvalp viskat om att det tryckts ofördelaktiga uppgifter om trumfäktaren i boken. Men hans medverkan skulle kosta. Och inte vilken opreciserad skitsumma som helst. Nej, här var det don efter person. "Fem lax plus moms, my friend" - var lösensumman som skulle ge all makt åt Hempo vår befriare. Därmed var saken avgjord.
1. Tre stollar ger ut en bok
Ursäkta var är kriget? skrevs av tre ganska slitna medelålders män där åtminstone två skulle passa perfekt in på beskrivningen “blekfeta”. Det som förenar dessa tre män är kärleken till Karlskrona och viljan att förändra mentaliteten i stan till det bättre. Att göra Karlskrona öppnare, mer tolerant och överlag roligare. I förordet skrev de därför de idag bevingade orden: “alla bör fråga sig varför historia måste vara synonymt med kyrkor och krigskonst” samt “folk i stan ska känna stolthet och inte bitterhet”.
Så långt allt väl. Det här med att sitta på häcken och skriva sarkasmer behärskar de tre männen relativt hyfsat.
Det är värre med det praktiska och ekonomiska (det är i synnerhet på denna punkt vi särskiljer oss från Paraply Produktion).
Boken trycktes upp i 1000 exemplar som levererades redan i maj. Under sommaren rullade en del förhandsbeställningar in och efter att boken släpptes i september tog försäljningen rejäl fart.
Nog hade de tre männen hört begreppet “tillgång och efterfrågan” redan när de gick på mellanstadiet men denna klassiska parallell verkar ingen av dem på riktigt förstå innebörden av. Och detta eftersom ingen av dem är affärsmän.
Därför insåg författarna först i november att det kanske hade varit kul att ha några böcker kvar till julhandeln, den tid på året som håller många näringsidkare flytande och räddar en del mindre rörelser från konkurs.
Finansieringen var delvis löst, efterfrågan på böcker var stor. Frågan var nu bara vad tryckeriet skulle säga. Deras svar kom direkt och löd: -Trycka böcker som ska vara klara innan jul? Nu??? Glöm det! Vi har fem veckors leveranstid..minst…i bästa fall kan ni få en trave i slutet av januari.
Och med detta avslutar vi nu projektet Ursäkta var är kriget? Tack för att du varit med oss och gjort 2013 till ett av de mest minnesvärda åren i våra liv.
Vem vet - kanske återkommer vi...i pocket och med nyskrivet bonusmaterial.
