Bilden är klickbar!
Så här lyder vårt medborgarförslag i sin helhet:
Damimitatören, dansaren, sångaren och underhållaren John Lind (1877-1940) är tvivelsutan den
Karlskronabo som till dags dato vunnit störst internationell berömmelse och respekt.
Ändå är han i princip obekant i den stad i vilken han länge var bofast och där han också valde att bosätta sig när artistkarriären var över. Lind var en både excentrisk och sällsamt begåvad världsstjärna och underhöll på en nivå som – för den som idag är verksam i det lokala kultur- och nöjeslivet – kan
vara svår att föreställa sig. Som ingen annan konstnär med stark Karlskronaanknytning, nådde
John Lind internationell ryktbarhet. Som exempel kan nämnas att han under sin karriär uppträdde
på Moulin Rouge i Paris, på Broadway i New York och på Pavilionteatern i London. Han umgicks ledigt med sin tids stora kulturarbetare, namn som Charlie Chaplin och Enrico Caruso. Men som den amerikanske professorn Richard Florida slagit fast i sitt bohemindex är Karlskrona (och har länge varit) en stad vars invånare haft svårt att acceptera personer som faller utanför ramarna.
Toleransen mot människor med ett annorlunda utseende eller en avvikande livsstil har ofta enligt
Floridas forskning varit låg. Det beklagar vi. Och vi är övertygade om att denna snäva attityd inte
heller gynnat stadens utveckling.
I vårt arbete med boken Ursäkta var är kriget?, där vi listar de 100 roligaste ögonblicken i Karlskronas historia, har vi stött på en händelse från 1919, då den hemvändande superstjärnan John Lind gav en föreställning i sin forna hemstad. Då var intresset – föga överraskande – ganska lågt. Vår teori är att staden historiskt sett har präglats så hårt av manlighet, militarism, gradbeteckningar och byggnader avsedda för att försvara riket, att man glömt (eller avfärdat) de mjukare värdena. Dit hör de sköna konsterna och exempelvis rätten att som man få klä ut sig i kvinnokläder, krympa sitt midjemått och dansa balett.
Ett beteende som sällan varit socialt accepterat i världsarvsstaden.
Så sent som 2006 blev det en vildsint debatt i staden kring förslaget att trä på en rosa klänning på statyn av Karl XI på Stortorget. Det skulle beklagligt nog dröja drygt trettio år efter Linds död innan hans livsgärning uppmärksammades officiellt i Karlskrona. Detta genom att hans änka 1972 skänkte bort klänningar, resväskor och scenkostymer till Blekinge Museum. Sedan dess har det hänt mycket. Karlskrona har utvecklats på många områden inom näringslivet och industrin. Staden har gått från att vara en statligt finansierad militärstad till att bli en handels- och IT-stad. Nu är det dags att Karlskrona visar framfötterna även på det populärkulturella området. För att befästa att Karlskrona av i dag är en modern och öppen stad som välkomnar oliktänkande och minoriteter, önskar vi att man från officiellt håll högtidlighöll minnet av John Lind. Vi är fast övertygade om att kulturförvaltningen i alla stycken delar vår målsättning och ambition. Exakt hur minnet av den metrosexuelle John Lind skall högtidlighållas, överlåter vi åt beslutsfattarna att bestämma. Vi kan dock tänka oss en gata, en plats eller ett minnesmonument.
Det bör dock placeras centralt (alltså inte som den hopplöst bortglömda
Baltisjkplatsen på Verkö).
För att ytterligare befästa att toleransen ökat i kommunen, skulle man kunna bjuda in någon av Karlskronas och för den delen Blekinges många konstnärer att lämna in förslag som på ett värdigt sätt åskådliggör John Linds särart som kulturutövare och gränsöverskridande multikonstnär. I valet av plats kan man bland annat överväga någonstans utanför John Linds hus på Båtsmansgränd, trädäcket vid Scandic Hotell, Hoglands Park eller annan med omsorg vald central placering. Det är hög tid att ge John Lind postum upprättelse, även om vi är medvetna om att det nu sker drygt 100 år för sent.
Martin Hult
Mattias Nilsson
Björn Håkansson
