Vad menar Elina?

SSU-amasonen Elina Gustavsson har skrivit ännu en krönika i partiorganet. Rubriken är följande:

Vi förstår inte vad hon syftar på. Vadå föryngra sig?
Om man får tro S-kvinnorna och facket har den föryngring som Elina efterlyser redan skett. 
Räcker det inte med en 57-årig gubbe i keps och mustasch?

Gör som Gustav - fira Världsbokdagen!

Den 23 april firas Världsbokdagen, inte minst hemma hos den litterate riksdagsmannen Gustav Nilsson (M).

Denne bokmal (som dessutom gett ut en egen bok, inte som författare utan som medförfattare, en nästan ännu finare titel) har själv en välfylld bokhylla.
Sedan 2004 är han också stolt ägare av ett lånekort från biblioteket.

Favoritboken är Moderata pionjärer med den eggande undertiteln Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. Den går att hitta på Stadsbiblioteket. Du får dock vänta på att personalen hämtar upp den från källararkivet. Det brukar ta ca tio minuter.
I övrigt hittar vi följande klassiker i Gustav Nilssons sprängfyllda hylla:

Tomas "The Boss" Ledin

Telenor Arena Karlskrona gör som Ullevi brukar göra, dvs upplåter sin scen åt en banbrytande rockrebell inte en utan två kvällar i rad. Vi kan bara hoppas att byggnaden håller; att inte Ledins hängivna publik av damer 60+ skakar sönder plåtskjulets betongfundament.

Tomas Ledin kommer likt Bruce att vara klädd i jeans (kanske skinnväst) och med stor sannolikhet  en vit skjorta som är öppen i kragen för att blotta bringan. Han kommer att ha en gitarr hängande på ryggen och han kommer att spela så länge han kan, konserten kommer aldrig att vilja ta slut. I de rockigare partierna kommer han att gå fram till scenkanten och - likt Bruce - sparka lagom farligt med ena foten.
Det blir säkert även cigarettändare och händer i luften när Ledins egen The River (I natt är jag din) ekar ut över hockeyladan.  

Likheterna mellan Bruce och Tomas slutar inte här.
Bägge kommer nämligen från fattiga förhållanden. Barndomens somrar i Ådalen med de utstötta, hemlösa och depraverade har självfallet satt mörka spår både i Ledins personlighet och konstnärsskap.
1972 skivdebuterade han därför med en skiva som fick namnet Restless Mind.
Året därpå släppte Bruce sin Greetings from Ashbury park.
När Bruce sjunger om Girls in their summer clothes sjunger Ledin om Svenska flickor.
1982 släppte Ledin plattan The Human Touch. Tio år senare släppte Springsteen dubbelalbumet Human Touch/Lucky Town.

Springsteen har en dotter vid namn Jessica som är tävlingsryttare, Ledin brukar sjunga: Spring, spring, spring...släpp hästarna fria...
Det lär finnas en version där han sjunger: Spring, spring, spring..steen...osv.

1973 var Ledin aktuell med låten Hjärtats rytm. 1980 låg Springsteen på listorna med Hungry Heart.
I tv-programmet Så mycket bättre gjorde kända artister covers på Ledins låtskatt. Bruce hade på 80-talet stor framgång med Cover me. 
Vi pratar här om två musikaliska giganter som inspirerat och låtit sig bli inspirerade av varandra i mer än 40 år.

Därför är det med öppna armar Karlskrona nu tar emot Tomas "The Boss" Ledin för två utsålda kvällar då han fyller Telenor Arena.
Publiken kommer långväga ifrån (Hasslö...Senoren). Alla med ett och samma mål; att bli uppslukade av Ledins magi och vara med om två klassiska spelningar.

Ett kreativt kaos

I helgen har boken slutredigerats.

Etthundra kapitel har sammanfogats och andra små putslustigheter har tagits fram.
Nu återstår lite finlir men vi kan i alla fall konstatera att boken blir närmare 500 sidor tjock och att stan med stor sannolikhet aldrig tidigare upplevt den här typen av historiebok.

Så här såg skrivbordet ut i lördags. En blandning av kaffe, choklad, chips, Red Bull och humor.
Eller som vi kallar det: Hantverkargatan creative corner!

Boken slutredigeras

En speciellt influgen redaktör från Stockholm spenderar en hel helg med Ursäkta-teamet för att slutgiltigt redigera den bok som kommer att skaka om Karlskrona till hösten.

Det är han som skapar magin. Det är han som får bilderna att gifta sig med texten, för att använda en sliten metafor.

Samtidigt är sanningen den att vi aldrig kunnat presentera en så snygg och genomtänkt bok om vi inte haft hjälp av denne layoutmässige Messias.

Ursäkta, var är Falklandskriget?

Vi anar en typografisk trend av nostalgisk natur.
Om nyheten är tillräckligt stor och viktig, bör man åter använda sig av röda streck under den braskande rubriken.
Som vi kan se från dessa båda exempel har Kvällsposten 2013 valt att anamma den look som Sydöstran gjorde så klassisk i oktober 1981 för att förmedla nyheten om Margaret Thatchers bortgång.

Tack och lov valde Kvällsposten en något mer återhållsam rubrik. 

En stad gör sig till

Lördagen den 6 april var ingen vanlig dag i Karlskrona. Det märktes inte minst på stadens gator som nog aldrig varit renare.
Varken grus eller glasspinnar låg på Stortorgets kullersten denna lördag eftersom så världsliga saker gör de styrande politikerna generade. Vi måste säga att vi uppskattar deras inställning.
Nu var det inte i huvudsak för medborgarna som man städat lite extra. Självklart fanns det en anledning.

En man och en kvinna födda på 40-talet, boende i Stockholm, skulle komma till Karlskrona.

De långväga besökarna anlände i en gammal raggarbil från Ronneby (som med sin svarta lack blixtrande i solens sken gav lite kusliga Kennedyvibbar).
På en scen var det tänkt att mannen (född 1946) skulle hålla ett tal eftersom det gått 40 år sedan han började arbeta.
Hans hustru, född 1943, nöjde sig med att sitta kvar på en vacker stol (i övrigt hade hon suttit i den där raggarbilen och vinkat till folket och man kan förstå att man inte kan kräva mer av henne då hon trots allt är kvinna och inte har ett lika ansvarsfullt jobb som maken).

Innan Mannens tal var det tänkt att Karlskrona skulle visa upp det bästa man har att erbjuda.
Jaha. Nu kommer Mi Ridell, tänker du.
Nej. Plats på scen för Caj Karlsson.
Nej.
Vapenbröder?
Nej.
Lisette Pagler som hubot (ett rörelsemönster de långväga besökarna skulle känna sig bekanta med)?
Nej.
Streetdance med Kultuföreningen Spider?
Nej.

Vad blev det då??

Den moderna världsarvsstaden Karlskrona hörsammade valspråket "För Sverige - i tiden" genom att satsa djärvt. Det blev gamla gubbar i peruk. Förstärkta med Marinens musikkår.

Carlskona Rediviva (vi tror att det betyder återuppleva med mer betoning på åter än leva) hade samlat sig till ett utdraget bygdespel från 1700-talet där det ingår att man pratar som en slags förstoppad Peter Wallenberg (en man med personliga minnen från 1700-talet) och slänger in fraser som "kalmera dig, bäste broder" och "mon plaisir" stup i kvarten.
Detta plågsamma försök till rojalistisk buskis vägrade först ta slut men på nåt sätt tystnade perukgänget efter 22 minuter. Kanske var det 33 minuter. Vi tappade räkningen.

Ursäkta, var är Kungen?

I övrigt avlöpte programmet planenligt. Efter att ha genomlidit perukmaffian klappade mannen och hans hustru i händerna och det blev dags för dagens höjdpunkt. Killen skulle hålla tal. 

Publiken frågade sig självklart om han skulle komma ihåg var han befann sig. 

Skulle han säga "Kära Karlskogabor...Krona..Karls..krona".?

Talet blev som man kan vänta sig. Det mest avslöjande var kanske att han fått sin första uniform i Karlskrona. 

Om detta är han knappast ensam. 

Det hade faktiskt behövts nån slags obstinat plakatviftare bland publiken för att få lite sprätt på det här arrangemanget. 

Man kan exempelvis tänka sig nån slags trivselrund republikan i arméhjälm bärande på ett plakat med texten: 

HOLLAND

DANMARK

STORBRITANNIEN

...SVERIGE

 

Frågor till hans majonnäs honungen

Under lördagen kommer så äntligen det svenska kungaparet till Karlskrona.
Som en del av den pågående Sverigeturnén Eriksgatan då man 2013 firar att boken Ursäkta, var är kriget släpps  Carl XVI Gustaf nervöst klippt band och läst innantill från små lappar i exakt 40 år.

Från vår sida har vi ganska många frågor att ställa till hans majestät.
Frågor som kräver svar. Angelägna spörsmål som vi misstänker att alla som bor i Karlskrona vill ha svar på.

Exempelvis undrar vi vad det var som gjorde att Carl Gustaf blev Cal Gustf på kyrkväggen bakom Christian IVs träbänk i Kristianopel 1988? Var det distraktionen från Blues-Dagge eller var det en känsla av "who gives a shit"?

Eller varför han egentligen inte ville ha den fina gåvan i form av en blekingeeka vid namn Camilla? Gick den för långsamt? Hade den fel färg? Var det namnet?

Eller vad han tänkte den 28 juli 1983 då en förmodad terrorist klättrade upp på Tyska kyrkans tak. Säpo reagerade med en ryggmärgsreflex, men hur reagerade hans majestät konungen?
Tyckte han kanske bara att det var festligt?

För att citera Karl Bertil Jonssons julafton: "Sådana frågor får vi aldrig veta svaret på..."
Detta är synd då det troligen hjälpt oss att lättare förstå vår samtid och definitivt gjort bilden av Kungen (och Karlskrona) om inte glasklar så i alla fall mindre suddig.

Den riktige Jan Höiland?

I dagarna blev det klart att den hårdsatsande kulturföreningen QL i Lyckeby fortsätter vara härligt avantgardistiska.
Nu har man gjort klart med ett nytt namn inför årets vårfest i Mariagården.

Den internationellt meriterade schlagersångaren Jan Höiland kommer att uppträda där på söndag.

Det som gör Höiland särskilt internationellt meritad sägs vara det faktum att han kommer från Norge, han föddes i Stavanger 1939.
Enligt arrangören gjorde han "braksuccé" under sommarens allsång på Gnistan men redan för femtio år sedan debuterade han i Hylands hörna och fick samtidigt en megahit med låten En natt i Moskva.
Det är med andra ord en riktig celebritet som på söndag beträder vårfestens tiljor i Lyckeby.

Dock surrar det ett envist rykte - är det verkligen den äkta Jan Höiland som kommer att uppträda till helgen?

Elaka tungor menar att arrangören försökt sig på en rövare genom att boka in Stavanger-Höiland när det i själva verket handlar om hans namne, den norrländske banktjänstemannen Jan Höiland. 
Sanning? Ilvilligt rykte ämnat att skada? Vad vet vi.
Som någon valt att kommentera ärendet: -Mycket är oklart.

Påskpyssel

Du kanske undrar vad författarna bakom boken Ursäkta, var är kriget? (release 27 september) i huvudsak ägnade påskhelgen åt?

Jo, självklart firade vi traditionellt.
Bakom kycklinggula Kiss-dörrar åt vi äggfyllda kroppkakor, kalvstek a la Adlersten och tre kommunala varseltårtor.
Det hela sköljdes ner med Öjerskogs sparkling (dvs mineralvatten) och till kaffet blev det lite blöjsmugglad gin av märket Lordson.

Innan vi tuppade av hann vi måla två jävla ägg. Kan vara svårt att se men tanken är att de skall föreställa Champis och Sune.