Varken grus eller glasspinnar låg på Stortorgets kullersten denna lördag eftersom så världsliga saker gör de styrande politikerna generade. Vi måste säga att vi uppskattar deras inställning.
Nu var det inte i huvudsak för medborgarna som man städat lite extra. Självklart fanns det en anledning.
En man och en kvinna födda på 40-talet, boende i Stockholm, skulle komma till Karlskrona.
De långväga besökarna anlände i en gammal raggarbil från Ronneby (som med sin svarta lack blixtrande i solens sken gav lite kusliga Kennedyvibbar).
På en scen var det tänkt att mannen (född 1946) skulle hålla ett tal eftersom det gått 40 år sedan han började arbeta.
Hans hustru, född 1943, nöjde sig med att sitta kvar på en vacker stol (i övrigt hade hon suttit i den där raggarbilen och vinkat till folket och man kan förstå att man inte kan kräva mer av henne då hon trots allt är kvinna och inte har ett lika ansvarsfullt jobb som maken).
Innan Mannens tal var det tänkt att Karlskrona skulle visa upp det bästa man har att erbjuda.
Jaha. Nu kommer Mi Ridell, tänker du.
Nej. Plats på scen för Caj Karlsson.
Nej.
Vapenbröder?
Nej.
Lisette Pagler som hubot (ett rörelsemönster de långväga besökarna skulle känna sig bekanta med)?
Nej.
Streetdance med Kultuföreningen Spider?
Nej.
Vad blev det då??
Den moderna världsarvsstaden Karlskrona hörsammade valspråket "För Sverige - i tiden" genom att satsa djärvt. Det blev gamla gubbar i peruk. Förstärkta med Marinens musikkår.
Carlskona Rediviva (vi tror att det betyder återuppleva med mer betoning på åter än leva) hade samlat sig till ett utdraget bygdespel från 1700-talet där det ingår att man pratar som en slags förstoppad Peter Wallenberg (en man med personliga minnen från 1700-talet) och slänger in fraser som "kalmera dig, bäste broder" och "mon plaisir" stup i kvarten.
Detta plågsamma försök till rojalistisk buskis vägrade först ta slut men på nåt sätt tystnade perukgänget efter 22 minuter. Kanske var det 33 minuter. Vi tappade räkningen.
Ursäkta, var är Kungen?
I övrigt avlöpte programmet planenligt. Efter att ha genomlidit perukmaffian klappade mannen och hans hustru i händerna och det blev dags för dagens höjdpunkt. Killen skulle hålla tal.
Publiken frågade sig självklart om han skulle komma ihåg var han befann sig.
Skulle han säga "Kära Karlskogabor...Krona..Karls..krona".?
Talet blev som man kan vänta sig. Det mest avslöjande var kanske att han fått sin första uniform i Karlskrona.
Om detta är han knappast ensam.
Det hade faktiskt behövts nån slags obstinat plakatviftare bland publiken för att få lite sprätt på det här arrangemanget.
Man kan exempelvis tänka sig nån slags trivselrund republikan i arméhjälm bärande på ett plakat med texten:
HOLLAND
DANMARK
STORBRITANNIEN
...SVERIGE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar