Vi längtar till Lövmarknaden

Mörrum har sin nationaldag den 11 maj.
Karlskronas nationaldag är ALLTID dagen före midsommarafton.
Dagen då det är dags för Lövmarknad. Om mindre än en månad är det dags.

Lövmarknaden är kultur, lövmarknaden är en känsla, en livsstil...ett tillstånd, så nära nirvana man kan komma i en blåsig kuststad...ett nirvana av kulörta heliumballonger och sockervaddsklibbiga kinder. Kön till bankomaterna den dagen är ofta längre än de sovjetiska brödköerna var 1987.

Man laddar länge inför detta VM i kul. Tar ut semester, sparar pengar, planerar; dagispersonalen frågar stans barnfamiljer om barnen verkligen måste gå så länge på dagis den dagen...det är ju lövmarknad. "Nästan alla är ju lediga".

I källaren till huset där man bor möter man kanske en rollatorgranne.
Vederbörande hinner precis få syn på en innan det kommer:
-De ska väl bli kul att gå med ungarna på lövmarknaden idag?
Innan man hinner svara tillägger gubbrussinet:
-Själv är jag på väg till gamla marknaden (hemslöjd, porslin, sockertoppar, Michael Helgessons egentillverkade ryggkliare i näverbark, rökta korvar, nyckelringar i bränt trä mm), den är trevlig den...

Och inte vågar man säga emot ett sådant påstående. Att hävda att lövmarknaden är tråkig skulle vara som att under medeltiden ljudligt fisa i en kyrkolokal. Skampåle och förnedring, vatten och bröd.
Att offentligt yppa en avvikande åsikt om evenemangets trevlighet skulle vara detsamma som att av en äkta karlskronit få en ålspäckad kroppkaka upptryckt där solen inte skiner.

Lövmarknaden är ett måste för både gammal och ung.
Lövmarknaden förenar oss.

Det sägs dock att den traditionsrika marknaden förr i tiden visade upp betydligt skojigare attraktioner än gula hoppborgar vaktade av överviktiga och ointresserade sjuttonåringar eller hemkokta polkagrisar från Gränna.
Ett envist rykte gör exempelvis gällande att den här lilla krabaten på 1890-talet visades upp på marknaden:

Vi har inte lyckats belägga detta i vårt arbete med boken Ursäkta, var är kriget? men vi leker ofta och gärna med tanken att han svängde sina höfter på Stortorget till de dåtida fattighjonens förtjusning.

Lövmarknaden idag är rätt ok. Man blir både glad, mätt och full.
Diverse lagar och sunt förnuft förbjuder däremot kalvar med åtta ben att visas upp offentligt enbart i syfte att roa.
Därför får vi idag istället hålla oss till godo med den nutida freakshowen av 45-åriga män i SLAYER-linnen och ljusblå foppatofflor som omedvetet spiller langos i håret på sina barn.